Kidnappningen ulrika bidegård

Landslagets ryttare, Ulrika Bidgard, åkte hem från stallet när kidnapparen slog till. En vanlig man från Weddig utsatte henne för en fyra dagars mardröm som nästan avslutade hennes liv. Men Ulrika Bidgard tror att hon har orsakat händelsen och lever för hästarna och sina barn idag. Först undrar hon om hon är så intressant och ber om lite tid att reflektera. Sedan gör hon ett drag. På hans gård i Valda utanför Kungsbacka är detta den första Vovven Zigge som möter en relevant, viftande svans.

Hästar i betesmarker pekar öronen och återvänder sedan till betesmark. Det luktar kamomill, även om det är sent på sommaren och det är verkligen nästan höst. Runt hörnet blir Ulrika steg för steg i byxor och bär yods, liksom i huset. Hennes ansikte är soligt, och hon kissar på oss, fotografen och reportern, när vi sitter på en bänk bredvid betesmarkerna. Det finns ett ridhus, en liten utomhusbana, ett fält med betesmarker och ett par stallbyggnader.

Där har hon hopp med deltagande av studenter, och hon arbetar med träning av racers och hästar. Zigge påminns, och Mollys mer blyga hund har gått med. Ulrika Bidgard berättar gärna om djur och Klaus mamma, om sin ettåriga dotter, som deltar i ponnyhoppning på hög nivå och om sin ettåriga son, som är en bra fotbollsspelare. Barn idrottare, uppenbarligen, som hon var.

Men nu är historien som den är. För 20 år sedan, i Januari, kidnappades Ulrika Bidgard nära sitt hem i Bryssel. Hon, en framgångsrik hoppryttare, var på väg hem från stallet och hade precis parkerat sin bil när en man attackerade henne. I sommar skildras en dramatisk händelse i en dokumentär som sänds i Sveriges Radio. Ulrika tycker att dokumentären är bra och att den beskriver vad som hände.

Och det var på toppen, som de flesta lyssnade på programmet, säger några, säger hon. I dokumentären berättar Ulrika Bidgard i detalj om sin upplevelse, hur-som var både mentalt och fysiskt stark-först blev extremt arg, förbittrad och våldsam genom att motstå en främling som övergav henne.

Landslagsryttarinnan Ulrika Bidegård kidnappas och blir fastspänd i en ljudisolerad låda.

Men mannen slog henne med en pistol, tryckte tyget i munnen, drog det tunnare och slutligen rullade det i en matta. Sedan körde han med henne, kramade henne på mattan hela natten tills han tog henne till lägenheten. Där föll han och Ulrika föll till marken. Kanske slog hon näsan och skadade ansiktet då. Ulrika hölls där, med ögonen inkopplade, hörlurar och hårda.

Mannen klippte byxorna och hon var tvungen att tillgodose sina behov direkt i sortimentet. Han gav henne lite vatten, vitaminer och en banan att äta. Det enda luftintaget passerade genom hålen där bältena gick. Han sa att hon hade kidnappats och att han skulle döda henne om familjen inte betalade lösen. Vid ett tillfälle hörde hon honom Se och trodde att han gjorde en kista åt henne.

Radiodokumentären skildrar jakten på kidnapparen, hur Ulrikas far Kenneth fick det första samtalet där mannen bad om en lösen på en halv miljon dollar och hur familjen insåg att det som verkade vara ett outgrundligt skämt var perfekt allvar. Mediernas uppmärksamhet var enorm, även internationellt, och det spekulerades mycket om det var utpressning mot Ulrikas far.

Det fanns många svenskar med pengar - bland dem familjen Bidgard-som bodde i Bryssel. Dagarna har gått. Ulrika satt i lådan, tätt bunden hela tiden. Under tiden ringde polisen upp omständigheterna kring familjen och kartlade de sista timmarna före Ulrikas bortförande. Mannen greps och hans offer räddades, efter mer än fyra dagars fångenskap, vilket gjorde rubriker i både Sverige och Belgien.

Kidnapparen dömdes till femton års kriminellt arbete. Lars Nilsson, en svensk i trettioårsåldern, hade inga tidigare domar och beskrevs enhälligt av sin familj och vänner som en snäll och socialt aktiv person. Hon deltog i det europeiska mästerskapet i skidhopp och skulle delta i sommar-OS i Barcelona, men missade så småningom tävlingen efter att hennes häst Masada skadades.

Ulrika Bidegård utsattes för ett kidnappningsdrama år Vad hände?

Eftersom de tyckte att den belgiska inredningsstilen var oattraktiv och inte talade det lokala språket, lät de renovera ett nytt hus av en svensk entreprenör. Sedan flyttade Ulrika in hos dem. Hennes föräldrar var i Sverige, och villan var tom. Bunden och gagged, hon fördes till sin bortförares lägenhet i centrala Bryssel. Där placerades hon i sittande läge i en trälåda, där hon hölls under hela sin fångenskap.

Hennes fångvaktare matade henne och gav henne vatten att dricka lugnande. Han krävde på engelska att varken polisen eller media skulle varnas och inte prata om någon lösen.