Ekologin för ytvatten och mark bör inte heller skadas. Ytvatten för ytvatten finns också två typer av status: kemisk och organisk status. Den kemiska statusen kan ställas in för att gynna eller inte uppnå bra, och det finns gränsvärden för totalt 45 ämnen som fastställs i EU: s vattenförvaltning. Två ämnen, kvicksilver och polybromerade Difenyler PBDE, används som flamskyddsmedel, överskrider gränsvärdena i alla svenska vattenförekomster på grund av atmosfärens effekter.
Detta innebär att ingen vattenkropp når en god kemisk status. För att förhindra att problem med andra ämnen överskuggas av dessa två anser vattenmyndigheterna vanligtvis att kvicksilver och PBDE har kemisk status av utbildningsskäl. Klassificeringen av den ekologiska statusen i ytvatten utförs genom att utvärdera tre grupper av kvalitativa faktorer: biologisk, fysisk och hydromorfologisk.
Varje grupp bedöms på en femsiffrig skala: hög status, bra, måttlig, otillfredsställande och dålig. Miljöstatusen för ytvatten klassificeras på en fem meter skala, medan den kemiska statusen har två klasser. Illustration: Vattenmyndigheter, Sylvia Kinberg. Kvalitetsfaktorer avgör statusen för biologiska kvalitetsfaktorer, som ger ett mått på hur väl livet känns i vattnet.
Finns det några arter av växter och djur som borde vara där och tillräckligt? Fisk, djur med lägre fauna som lever på botten och växtplankton är några av de parametrar som används vid klassificeringen av tillståndet. Hållbara ekosystem är ett av målen för vattenresurshantering. Således väger biologiska kvalitetsfaktorer tyngst enligt statusklassificeringen, det vill säga om växter och vilda djur är i vattnet är utgångspunkten att andra kvalitetsfaktorer också är bra.
Fysikaliska kemiska kvalitetskoefficienter är till exempel pH för vatten, ljusförhållanden och syreförhållanden. Hydromorfologiska faktorer indikerar de fysiska förhållandena i vattnet för växter och djur som kan leva där. Vandringshinder, lägre struktur och strömmar är några exempel. Ekonomisk kartläggning och analys analys avser också ekonomisk analys för att visa värdet av vatten i en social ekonomi.
Vattenmyndigheterna gör en bedömning av vilka vattenanvändare som finns inom ett område som jordbruk eller industri, hur mycket de konsumerar och för vad de står för. Hur många jobb skapades och hur mycket pengar som också ingick i varje sektor.
Det andra steget i den ekonomiska analysen är att förutsäga hur vatten kommer att förändras under den kommande cykeln. Prognoser för både utvecklingen och ökningen eller minskningen av befolkningen i olika branscher ingår här. I genomsnitt använder varje person i Sverige cirka 60 kubikmeter vatten per år. Därför kan samhällen med hög sysselsättning förvänta sig ökat tryck på vattenresurserna.
Vattenmyndigheterna analyserar också kostnaden för åtgärdsprogram.
Med utgångspunkt i nuläget och vad som behövs för att förbättra vattnet bestämmer vattendelegationerna vilka miljökvalitetsnormer som ska tillämpas. Miljökvalitetsnormen för vatten beskriver den kvalitet som måste ha uppnåtts genom arbete, så kallat vatten. Grundregeln är att alla reservoarer måste uppnå det som kallas en god status i vattenförvaltningen. Normen anger den lägsta acceptabla nivån.
Den totala miljöpåverkan på vattenkroppen bör inte leda till att kvaliteten blir sämre än den status som anges i normen. Miljökvalitetsnormer kontrollerar miljöprestanda. Målet är att miljön ska vara så bra att ekosystemens arbete och ekosystemtjänster bevaras. I många vatten måste vattenstatusen förbättras om en miljökvalitetsstandard ska uppnås. Vattnets status bör inte försämras, i enlighet med det så kallade förbudet mot försämring.
Undantag från förbudet mot försämring får endast tillåtas under vissa särskilda omständigheter. Miljökvalitetsnormer är ett verktyg för rättslig kontroll för myndigheter och domstolar, som används till exempel för provningstillstånd, tillsyn och fysisk planering. När myndigheter och domstolar fastställer villkor för olika aktörer är den nuvarande miljökvalitetsnormen en viktig grund.
Miljökvalitetsnormerna ses över vart sjätte år, och då kan vattenförsörjningen ha en annan norm tidigare, antingen på grund av ny kunskap eller på grund av att miljöns status har förändrats. När reglerna ändras kan detta i sin tur leda till ändrade villkor när tillstånd för olika åtgärder ses över.