Uppdelning och sammanslagning av inköp [redigera Vikite text] offentlig upphandling ställer stora krav på form och innehåll under hela upphandlingsprocessen.
I de fall där inköp tillämpas till ett lägre värde kan förenklade regler användas. Reglerna för vilka myndigheter ingår avtal eller avtalsorganisationer skapar emellertid hinder för att dela upp stora inköp i flera små för att dra nytta av dessa förenklade regler. Därför kan kommunstyrelsen inte tillåta de olika avdelningar som är underordnade myndigheten att genomföra sin egen offentliga upphandling.
Ett pensionshus underordnat socialnämnden i kommunen kan inte köpa på egen hand, utan måste låta nämnden göra det i centrum. Flera fördragsorgan kan göra offentliga inköp tillsammans. Med tanke på hur komplexa stora statliga inköp kan vara kan det finnas fördelar med en sådan ekonomi. En kommun kan ha ett enda upphandlingskontor som behandlar inköp för alla kommunala myndigheter och gör dem gemensamt för flera myndigheter, där det verkar lämpligt.
Det verkar också som om mindre kommuner har gemensamma inköp. Nackdelen med riktigt stora inköp är att små handlare sällan har möjlighet att delta genom att lämna in anbud. Detta begränsar konkurrensen till mindre och större handlare och kan slå ut mindre lokala handlare.
Kommunen, inte kommunen, är den minsta avtalsmyndigheten [redigera Wikitext redigera] den minsta enheten i kommunen som självständigt kan göra inköp är kommunen, med andra ord, att under nämnden eller direkt under kommunfullmäktige Det finns en utbredd missuppfattning bland Sveriges kommuner att den minst möjliga kommunala avtalsmyndigheten är kommunen som helhet. Denna missuppfattning fanns emellertid redan vid tidpunkten för den tidigare lagen om offentlig upphandling ur synvinkel, i motsats till hur begreppet avtalsmyndighet definieras i upphandlingslagar och mot hur motsvarande begrepp avtalsorganisation definierades i den tidigare lagen.
EU-direktiven saknar också det stöd som ligger till grund för svensk lagstiftning. Det verkar som om missuppfattningen uppstod i den nu stängda upphandlingsutskottet, som skapade sitt eget argument till förmån för denna missuppfattning att kommunerna inte var tillräckligt ekonomiskt oberoende. En sådan ekonomisk analys kan dock inte förändra rättsläget på grund av den tydliga definitionen i direktiv och lagtexter.
Det som förvärvas tillämpas främst på offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster samt byggkoncessioner. Utvärderingsresultaten ska avgöra vem som vinner kontraktet, och detta meddelas i tilldelningsbeslutet. Den som har lämnat anbud och har invändningar mot hanteringen av Upphandlingsmyndigheten kan kontakta Förvaltningsrätten i det distrikt där upphandlingen genomförs genom en begäran om omprövning.
Vinnaren av köpet väljs utifrån ett av tre kriterier: det bästa förhållandet mellan pris och kvalitetsvärde. det kan aktiveras. Lagen gäller myndigheter och annan verksamhet som finansieras med offentliga medel. Förutom kommuner, landsting och statliga myndigheter innebär detta också statligt ägda företag, liksom några andra organisationer som ligger nära dem.
Undantag görs dock för vissa former av kommersiell och annan verksamhet. Dessutom behandlar lagen olika typer av inköp på olika sätt.
Tillsynsmyndigheten är Konkurrensverket, den tidigare tillsynsmyndigheten var rådet för offentlig upphandling. Rådgivning om hur lagen ska tillämpas ges av Upphandlingsmyndigheten tidigare, liksom nou.