Till detta bör också läggas ett åtagande på högre nivå för att stödja lägre nivåer. Principen är grundläggande för Europeiska unionens funktionssätt. Betydelsen av detta är att samhället utför en stödjande funktion för sina medlemmar. Naturligtvis, hur detta stöd ska se ut beror på det samhälle vi pratar om. Familjestöd till barn är till stor del relaterat till föräldraskap och kärlekens tryck, medan kommunens roll ser sina invånare som en annan karaktär och i vissa fall kan vara relaterad till netto monetärt stöd, till exempel när det gäller sociala avgifter.
Men stöd kan också relateras till detta, när ett samhälle på mellannivå begår orättvisa gentemot sina medlemmar, har det överlägsna samhället en skyldighet att komma in och stödja dem. Det är till exempel kommunens skyldighet att ge familjestöd till barn om föräldrar gör grundläggande misstag i sin relation med barn. I vissa fall kan det i enlighet med subsidiaritetsprincipen till och med vara korrekt att skilja barn från sina föräldrar.
Stödet från utmärkta samhällen bör utformas på ett sådant sätt att det inte begränsar friheten för dem som får stöd. Stöd bör inte innebära att mottagarens självbestämmande är i fara. Verkligt stöd i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör vara hjälp för självförtroende. Makt på rätt nivå [redigera wikit text] subsidiaritetsprincipen bygger på uppfattningen att samhället är byggt underifrån och uppåt.
Kraften kommer lägre, och endast i fall där samhället inte kan hantera och lösa problemet korrekt att det ska överföras till en högre nivå. I de fall där en utmärkt gemenskap är villig att ta på sig en uppgift, ligger bevisbördan på den för att visa att uppgiften utförs på ett mer lämpligt sätt på en högre nivå.
Om det överordnade samhället var tvunget att ta på sig uppgiften, även om det inte gjorde det, bör det betraktas som ett brott mot det underordnade samhällets rätt. Detta tillvägagångssätt innebär också att lösningar i vissa fall måste flyttas till en högre nivå. Terroristnivån är en nationell bedömning, men eftersom Stockholms huvudstad i sig är en symbolisk plats som historiskt sett har setts som ett strategiskt mål för attacker.
Det här är viktiga förutsättningar som staden har i sitt arbete. Stadens arbete är öppet som vanligt och de som har särskilda frågor utifrån den aktuella platsen ombeds kontakta den verksamhet det gäller. Stockholms stad följer den globala utvecklingen och tryggheten, alltid anpassad till situationen. Alla med speciella frågor baserade på den aktuella platsen uppmanas att kontakta det företag det gäller.
Styrande principer när händelser inträffar ställs stora krav på stadens förmåga att hantera situationen snabbt och flexibelt. En viktig del av svensk krisberedskap är det som brukar kallas de tre grundprinciperna.
De är centrala för behandlingen av Stockholms stads sociala störningar. Principen om ansvarsprincipen innebär att de som ansvarar för aktiviteter under normala förhållanden också gör det under en social störning. Detta inkluderar också att initiera och genomföra samarbeten, om det behövs. Likabehandlingsprincipen likabehandlingsprincipen innebär att i händelse av en social störning ska organisationen och platsen fungera så långt som möjligt på samma sätt som under normala förhållanden.
Principen om närhet till principen om närhet innebär att social störning hanteras där den förekommer av de som är närmast kopplade och ansvariga. Detta hindrar inte företag från att samarbeta och söka hjälp. Sociala störningar som anses kräva centrala prioriteringar för resurser eller åtgärder, och den centrala riktningen bör samordnas av Central CKL i central crisis management.
Om en händelse anses ovanlig kan krisledningsnämnden aktiveras och har då möjlighet att ta över hela eller delar av ansvaret för andra utskott. Regional samordning väletablerat samarbete med andra aktörer som räddningstjänst, polismyndighet och andra myndigheter, regionala aktörer, näringsliv och civilsamhälle är en naturlig del av stadens säkerhetsarbete och bidrar till både risk och sociala konsekvenser störningar över hela Stockholm.
Som ett led i SSR-samarbetet mellan SSR i Stockholmsregionen har enheter i Stockholms län som kommuner, regionen, Länsstyrelsen, räddningstjänsten och polisen gemensamt tagit fram rutiner och arbetssätt för att samordna och navigera i sociala störningar. Målet är att upprätthålla en trygg, säker och mellanliggande region och en effektivare insats om något händer.