Den största bland dem var Arvid Belmarks Lampfabrik i Stockholm, som dock stoppade denna produktion i mitten av seklet. Parallellt med fotogen teknik utvecklades och avbröts gasutvändig belysning. Den genomfördes med stadsgas och var utrustad med gaslampor, som till stor del importerades. En del av armaturerna tillverkades dock i svenska gjuterier.
Flera svenska företag började producera elektriska lampor i slutet av seklet. Större kommuner investerade i sin el, främst för gatubelysning, men El blev ofta för dyr för belysning i privata hem. Under första världskriget ökade dock priset på fotogen, medan glödlampor började produceras, vilket fungerade starkt på marknaden för elektrisk belysning.
Ljuskällan blev i framtiden ett utbytbart tillskott till lampprodukter, som därför inte behövde vara så tekniskt avancerade. Som ett resultat har ett stort antal lampfabriker över hela landet ökat. Det fanns ofta gjuterier, metallvaror, glasfabriker eller tygtillverkare som kompletterade sitt sortiment med elektriska belysningsarmaturer. De mindre lyktfabrikerna konkurrerade dock inte länge med de få som lyckades förvandlas till en stor företagsindustrimiljö, som dominerades av Sverige under andra hälften av seklet.
Tidigare fanns det en vägstång, som har använts de senaste åren för att producera tändstickor. Platsen omfattade transporter både med fartyg och med järnväg mellan Karlskrona och Vacsier, som slutfördes för tio år sedan. Industriell produktion av metallprodukter som lampor och lampbrännare. Den runda brännarartikeln har inte tidigare tillverkats i något annat land än Tyskland.
Mekanisk utrustning, liksom en viss del av arbetskraften, togs därifrån, men mycket snart rekrytering ägde rum på orten. I år brann huvudbyggnaden ner och sedan flyttades fabriken till centrala KarlsKrona. Tid- [redigera redigera wikitext] Karlskrona Lampfabrik på Bredgatan för 2 år sedan flyttade lampfabriken till lokaler på Bredgatan 2 intill Stumholmskanalen.
Nu har företaget gått in i sin största period. Fabriken inkluderade också hängande lampor, lyktor, gasbelysningsarmaturer och elektrisk belysning, räls för järnvägar, petroleumslampor för järnvägskoppar, marin dimma och vakthus. På KarlsKrona Lampfabrik industriutställning i Stockholm tilldelades han 1: a pris guldmedalj för fotogenbrännare. Men bristen på fotogen under första världskriget innebar att produktionen av elektriska belysningsarmaturer nästan helt ersattes av produktionen av fotogenlampor.
Företaget var ekonomiskt starkt, men lågkonjunkturen som startade talet ledde till att försäljningen mer än fördubblades.
Två personalspår har upphört. Försäljningen hindrades dock av upploppet som uppstod efter Kreuger-olyckan, det är nu nödvändigt att optimera verksamheten, som fördelades över flera divisioner, i en metallvarufabrik, ett gjuteri med en mekanisk verkstad, en elektrisk installationsrörelse och egen detaljhandel försäljning av elkraftutrustning. Gjuteriet, som låg i separata lokaler på Pantarholmen längre norrut in i staden, måste stängas och lokalerna uppgraderas för att montera resten av verksamheten där.
I mitten av andra världskriget flyttade lampfabriken till Pantarholmen. I år byggdes lokalerna om, och året började, som slutade i konkurs, Det var en tid av ekonomisk framgång för den stora svenska industrin.
Det har blivit värre för mindre och medelstora industrier.